2006-04-01
Studentstaden mitt i "StudentStaden"
UPPSALA Äntligen känns det som att våren är på väg. Fågelkvitter är oftast det första tecknet på ett mildare väder. Jag hade nästan gett upp hoppet om våren, men idag fick vi nederbörd och det var inte någon vit sådan, som tur var. Och för första dagen på länge, så kan man cykla på ren asfalt, därmed verkar snön ha nått sin ändpunkt, jo även här i "studentstaden" Uppsala.
"Cykelstaden" är också ett annat alias på staden p.g.a. alla cyklister som finns här. Första gången jag besökte Uppsala var med bil och jag trodde att jag hade kommit till Kina(!). Som några av er redan vet så kommer jag från Sveriges "pärla" Göteborg och stationerat mig här i Studentstaden mitt i Uppsala. (Studentstaden är ett bostadsområde för studenter, bara några få minuter från universitet etc.)
Midnatt råder och jag har nu på allvar satt mig in på att få klart denna krönika, trots en massa studier som måste göras. Det är bara en natt kvar till “Ha B Nison”(1:a april), vår nyårsdag, och jag vill därför gratta alla i tid. Detta högtidskännetecken är att “allt” får liv på nytt, all grönska, djur och därmed även det nya året i våra hemtrakter, Bethnahrin.
Kära läsare jag ber dig, för Guds skull och för din egen, gör som jag d.v.s. ta dig en varm kopp rooibos te och sätt dig på din mysiga gungfåtölj och lyssna till någon lugn och stillsam kyrkomelodi. Bshaino & Bashlomo välkomnar jag dig, och hoppas att "du" känner minst lika stor glädje som jag nu gör, när jag skriver detta. Den största av anledningarna till denna glädje är.....hmm....nej det tänker jag inte berätta nu, det sparas till slutet. Men istället så tänker jag bjuda in dig läsare på andra ändan, som sitter framför datorskärmen att göra mig sällskap i skildringen av “En dag av mitt liv i studenstaden” i dubbel bemärkelse:
Plötsligt dras jag ur min djupa sömn av en usel radioreklam som tur är, för jag vet med mig att det är då jag har lättast för att vakna. Radioklockan visar 07.00 och ingen av de nio andra studenterna i korridoren verkar ha vaknat, så jag passar på att börja dagen med en morgondusch. Vår korridor ser ut enligt följande: gemensamt kök, dusch, balkong och tio studentrum med varsin toa i. Å nej!! Tiden går, jag måste få i mig något för snart börjar föreläsningen, nu har de andra hunnit vakna och mina ben är fulla av spring och likaså i köket, för jag höll just på att glömma min matlåda i frysen. Det hade inte varit så lyckat för det är dagens höjdpunkt. Inget slår en god hemlagad rätt, som har tillagats på "moderlig kryddkänsla".
Det är tack vare matkunskapen från mamma som jag fått titeln “mästerkocken i korridoren”. Det var på korridorsfesten och jag tog på mig huvudansvaret att tillaga den ena av våra nationalrätter d.v.s. Hlolå (Burgul), kyckling och tsatsiki. Sedan dess har jag med blygsam omedvetenhet höjt och uppmuntrat korridoren till en hälsosammare kost och "man blir vad man äter" har numera satt sin prägel även här. Den akademiska kvarten var näst inpå slut när jag med tunga och släpande ben travade in i föreläsningssalen. Om jag tidigare sa att benen var fulla av spring, så var detta nu utbytt mot mjölksyra istället. För att återgå till dagens höjdpunkt d.v.s. lunchen, så är det förutom maten också studiekamraterna som förgyller tillvaron med att diskutera olika teman.
Dagens tema var universitetslärarna och deras pedagogiska utbildning. Vi kom fram till att lärarna inte var särskild pedagogiska och att detta ställer större krav på oss studenter att ta mer initiativ. Och för att prestera i skolan, så ska man ha sitt mål klart för sig och veta att repetition är kunskapens moder. Men, vänta! sa någon i sällskapet. Lite pedagogiska är de trots allt, för de har alltid samma klädsel på sig bara för att man inte ska fokusera på vad de har på sig utan på vad de säger. Jo det stämmer ju förvisso, men själv tror jag att den störste bland lärare är "tiden". Alltså hur mycket tid man själv lägger ner på studierna samt studieteknik.
Balans är a och o i en students liv och för alla som älskar livet. Efter en lyckad heldag så ville jag belöna mig själv med att gå på ett bibelstudium. Det skulle handla om “Jesu Kärlek” och föreläsaren var docent i teologi. Jag kände den stora längtan i mig och det är en av de svåra omställningarna jag har stött på här i Uppsala. "Den stora längtan" är saknaden efter nära och kära, speciellt min älskade mor, familj och S:t Gabriel kyrkan i V.Frölunda, Göteborg. När jag säger kyrka, så syftar jag på församlingen och dess kyrkoherde khourie Abraham Garis som är far till vår bäste artikelförfattare Aday Garis.
I och med detta så har jag kommit till slutet av min krönika och ska nu ta upp den största av anledningarna till dagens glädje och kanske även till att denna krönika kom på print. För att ytterligare leda er på spåret så säger jag “sådan far sådan son”. Alltså jag kan inte berätta i ord vilken JÄTTE stor känsla som upprymde mig när jag läste artikeln “Var din farfarsfar Assyrier - Syrian - Kaldé - Aramé?“. Jag är verkligen stolt över Aday och jag vet att hans far också är det. Av erfarenhet som modersmålslärare så kan jag helt klart säga att Aday tillhör den skaran som vet att den som inte kan sitt språk och sin historia inte heller kan sina rötter. Ett konkret exempel på detta är när man med all ödmjukhet och tålmodighet vill lära sig av hela sitt hjärta. Vad som är säkert är att man aldrig blir fullkomlig, varken i kunskap eller kärlek, för det finns bara en som är det.
Med dessa avslutande rader vill jag säga att BUF/Bethnahrins hemsida har skådat ett nytt ljus. Kom! och låt oss tillsammans hålla det vid liv, genom att vi berömmer och uppmuntrar varandra till att fortsätta det goda arbetet. Av hela mitt hjärta så har vissa berörda personer väckt min tro och kärlek till BUF, upptill maximal nivå. Men observera det jag sa innan, att för människan så finns det inte någon maximal gräns m.a.o. man blir aldrig fullkomlig.
Jag tror på BUF. Jag tror på vårt folk och mest av allt på Gud. Enbart dessa tre består för evigt: hopp, tro, och kärlek. Störst av dessa är kärleken d.v.s. att älska och offra sig för varandra.
ps. Sista veckan i denna månad, alltså den 23 april firar vi vår allra största högtid till minne av vår frälsare och Gud, Jesus Kristus. Så därför vill jag passa på och önska er Glad Påsk och i direkt översättning från vårt språk till svenska blir det "sannerligen har vår herre Jesus stigit upp ur graven" alltså "KÅM MÅRAN MEN KAVRÅ".
