2006-11-09
Pokerspel
UPPSALA Ingen kan ha undgått att lägga märke till den växande spelindustrin. Den har exponerats, debatterats och upprört. Samtidigt har denna nya sensationella livsstil lockat fler och fler. Hur ser den svenska regleringen ut på området och vilka reformer bör göras? Ska den etiska eller juridiska ståndpunkten utgöra grunden för lagstiftningen?
I Sverige är det förbjudet att anordna spel utan särskilt tillstånd, enligt lotterilagen. Den svenska spel- och lotterimarknaden är väsentligen förbehållen staten. Lotterilagen förbjuder även främjande av utländska spel och lotterier. Den enda marknadsföring som är tillåten för spel är således för sådan spelverksamhet som är tillåten inom Sverige. EG-kommissionen har dock ifrågasatt om bestämmelserna i lotterilagen som förbjuder reklam för utländska spelbolag strider mot gemenskapsrätten. En diskussion har initierats om möjligheten att medge utländska spelbolag licens att bedriva verksamhet i Sverige, om verksamheten beskattas i Sverige och medlen kommer allmännyttiga mål tillgodo.
Markandsföring via Internet är en annan intressant fråga. Innan lagen om elektronisk handel infördes, tillämpades den så kallade ”effektlandsprincipen” i Sverige. Svensk marknadsföringslagstiftning ansågs vara tillämplig på marknadsföring som hade ”effekt” på den svenska markanden, även om marknadsföringen härrörde från utlandet. E-handelslagen har däremot den så kallade ”etableringslandsprincipen” som huvudregel. Detta betyder att en tjänstleverantör som är etablerad i någon annan stat inom EES har rätt att tillhandhålla tjänster i Sverige, så länge lagen följs i det land där företaget är etablerat.
Det finns vidare inga särskilda regler för marknadsföring av spel i Sverige, utan det är generalklausulen i marknadsföringslagen som gäller. Spelbolagen har däremot gemensamt tagit fram etiska linjer för markandsföring av spel. Dessa innehåller bland annat att marknadsföringen ej får uppmuntras till överdrivet spelande, inte riktas till minderåriga och inte vara vilseledande.
Området är känsligt och kontroversiellt. En av de viktiga frågeställningar som aktualiseras är hur lagstiftaren bör gå till väga för att kontrollera spelmarknaden, som dessutom är i ständig utveckling. Utfallet på frågan är beroende av vem som besvarar den. Besvaras frågan av en ekonom, skulle svaret förmodligen luta mot inställningen att gemenskapsrätten utgör ett starkt skäl för att skapa ett gynnsammare klimat för de utländska aktörerna, vilket i sin tur skulle gynna det svenska näringslivet. En jurist skulle främst åsyfta betydelsen av lagstadgade och tydliga regler. Föräldrar till ungdomar med ett spelberoende, skulle däremot besvara frågan ur ett etiskt perspektiv.
Utvecklingen av spelmarknaden har påverkat den publika åsikten. Spel anses inte vara tabu längre, nu är trenden och inställningen istället att spel betyder snabba pengar. Föräldrar behöver inte längre oroa sig för frestelserna utanför hemmets trygga murar, numera levereras färska frestelser direkt genom datorskärmen. En familj kan i dagsläget, i sitt eget vardagsrum, se reklam med lyckliga och unga människor som påstås ha blivit miljonärer genom pokerspel eller slogans som ”våga satsa för att vinna”. Spel framställs som en glorifierad livsstil och sport i medierna, men ingen belyser medaljongens baksida och det stora mörkertalet som har misslyckat inom sportgrenen. Hur är detta förenligt med de etiska marknadsföringsriktlinjerna?
Enligt min mening, skulle denna reklam kunna likställas med alkohol- och tobaksreklam. Marknadsföringsreglerna är dock betydligt strängare för dessa två än för spelreklam. Vilken slutsats kan åsyftas när lagstiftaren antar mildare distinktioner för spelreklam? Är det möjligtvis så att samhället anser det vara mer acceptabelt att spela bort sin månadslön på några minuter än att spendera pengarna på överkonsumtion av alkohol eller tobak? Biverkningslistan för dessa olika typer av beteenden kan göras lång, men kontentan är att när ett beteende väl har gått till överdrift är det svårt att behärska oavsett om det har fysiska eller sociala konsekvenser.
Av samhällets olika grupper, är den unga skaran mest mottaglig för Internetkanalen och därmed även utsatt för frestelser. Därmed bör regleringen för spelmarknaden snävas, och inte utvidgas! Vi måste bl.a. motarbeta och kontrollera Internetreklam som drivs av företag som har sin bas i utlandet och därför inte täcks av svensk reglering. Medel för allmännyttiga mål i all ära, men till vilket pris och på vems bekostnad?
Jag har tidigare blivit upplyst om att etik och juridik inte samspelar särskilt väl. Men oavsett om man är en hårdnackad ekonom, jurist eller förälder, bör humanitet utgöra ledstjärnan i alla våra val för ett tryggt samhälle. Är verkligen de ekonomiska aspekterna viktigare än nästa generations välbefinnande och livsförutsättningar? Medan vi funderar på den frågan, ökar spelberoendet bland våra unga.
