2006-03-02
Krönika
UPPSALA Studietiden i Uppsala har genomsyrat mitt liv. Allt från att jag har fått ta hand om mig själv, lagat min mat, städat mitt hem och tvättat mina kläder. Tiden här sätter sina spår för kommande år i sitt leverne. Första sittningen; vilken gaffel och kniv ska jag äta förrätt och huvudrätt med, hur man skålar med sin bordsdam, höger, rakt fram, vänster och sedan hela vägen tillbaka innan du smuttar på vinet eller den kryddade snapsen man höjde sin högra hand med,. Snapsvisor; visst är det härligt att insupa dryck till sång. Helst ska de smaka beskt säger den inbitne studenten.
Mycket får man lära sig i sidan om sina studier. Det känns som om det är meningen. Att man flyttar till en ny stad, med stora förväntningar på sina studier är liksom självklart. Det som inte är lika självklart är hur man tar sig an livets andra prövningar. Ensamheten, tristessen, som assyrier/syrian är du van att ha många runt omkring dig under tiden man bodde hemma hos sina föräldrar. Helt plötsligt finns inte de som står dig närmast, helt plötsligt måste du söka dig nya vänner att umgås med. För mig var nationerna räddningen. Jag flyttade upp hit till Uppsala hösten -98. Då fanns det inte många assyrier/syrianer som studerade i staden. Hur får du tag på ett rum att bo i? Oj, Uppsala var större än jag trodde, trodde att det var som Jönköping. Hur ska jag hitta till plugget? Här fanns inget campus som andra universitetsstäder. Smålands nation i Uppsala gav mig möjligheten till nya vänner, vänner som hade sina rötter i Småland. Vi befinner oss alltså i Gustav Vasa näste men under Smålands nations väggar och tak. Smålands liksom alla andra tolv nationer som finns i Uppsala är till för studenter från respektive landskap. Lika mycket som småländska eller norrländska studenter söker sig till sin egen nation söker sig vi assyrier/syrianer till varandra. Vi söker gemenskapen, vår historia, tradition och arv spelar stor roll här. Det är inte så konstigt att behovet av trygghet är den första saken man söker när man kommer till en ny plats.
Min dröm är att assyrier/syrianer i det framtida Uppsala kan skapa sig egen plats, en egen nation med de seder och bruk som därefter följer. Min förhoppning är att vi skapar en framtid, en plattform för nästkommande generation assyrier/syrianer för att ge dem möjligheter att skapa sig ett enklare sätt att utvecklas individuellt och kollektivt än vad kanske vi fick i början av vår studietid. Och med det menar jag att lättare ta sig igenom studietiden samtidigt som medvetenheten om assyriers/syrianers situation i världen ökar. Det skulle ge fler studenter som aktivt mer naturligt engagerar sig i frågor gällande Seyfo och andra spörsmål gällande assyrier/syrianer. Detta ska jag tillägga är min dröm. Drömmar och visioner är bra för en individs välbekommande, en stimulans och trygghet att sträva efter.
BUF är ett steg i rätt riktning mot denna dröm. En plattform där assyriska/syrianska studenter kan påverka sin framtid och entusiasmera varandra och kommande generation studenter. Nu ligger bollen hos oss som studerar och bor här.
