2006-04-16
Hon har slutat tänka
UPPSALA Idag påstår hon sig vara som klokast. I tider då vi befinner oss en dubbelklickning från en vara till en orgasm, ja i princip allt. Hon matas med information som aldrig förr, läser som aldrig tidigare, utbildar sig som det och inget annat vore den enda självklarheten i hennes liv. Då kan man fråga sig om hon tänker medan hon gör allt detta? Hur ofta är hon medveten om sina beslut? Jag tänker redogöra för hur människan p.g.a. sina många rutiner oftast inte hinner eller orkar tänka (vara medveten).
Visst tänker hon; ”jag ska läsa” men tänker hon ”vad är det jag läser?” och ”varför eller i vilket syfte står detta här?” i samma utsträckning. Det står att ”muslimer är ociviliserade”, gäller detta alla eller ett ytterst fåtal? ”Man har hittat en jordliknande planet” är den lik jorden till den graden att planeten fordrar intelligent liv? Eller att den i princip bara är rund och kretsar kring en stjärna? Det står att ”president Bush är naiv och okunnig” är han verkligen det? Och om det visar sig vara så, varför sitter han då där och i vilket ändamål?
Det var sådana frågor som tillhörde hennes sanna natur, en natur av evigt törstande efter kunskap och visdom. En natur som faktiskt ligger tillgrund för det välfärdssamhälle vi har idag.
Det är tyvärr en natur som, medan jag låter pennan glöda, håller på att blekna bort för att ersättas med ett okritisk tillstånd, förmodligen p.g.a. den oerhört stora vördnad vi hyser för de oändliga medier som ständigt dränker oss i vad vi ska tycka, känna och tänka. Samtidigt ska det effektiviseras på arbetsplatsen till följd av den extrema sortens kommersialism och kapitalism vilket i sig innebär reform och reform innebär oftast splittring hos den enskilde. Å ena sidan vill hon hänga med den oftast snabba samhällsutvecklingen av ren överlevnadsprincip å andra sidan är hon av trygghetsskäl mån om det gamla och klänger sig desperat fast på de sista fragment som hon kan identifiera sig själv med. Om det är nya fåtöljer på kontoret eller att en invandrarfamilj får uppehållstillstånd som ligger tillgrund för hennes huvudbryderier spelar ingen roll. Huvudsaken är att det är en reform.
Utöver allt detta ska hon skaffa barn, binda sig, äga hus med en Volvo v70 i garaget. Hon ska även vara alla hon känner och inte känner tillfreds för att inte råka stå ut, utanför det kollektiva maskineriet där alla tycker och tänker samma. Dessutom blir de mediala påtryckningar som tidigare nämnts allt mer och mer fysiskt lagda, det brukar talas om att det ska tappas vikt hit och opereras dit.
Allt detta och en frånvarande Gud som inte finns där för att dela hennes olycka och glädje och som hon själv sen länge valt att inte prata om gör henne både fysisk och psykisk utmattad. Är hon ironiskt nog på väg att förstöra sig själv? (En del läsare kan tycka att jag låter cynisk och att jag kanske överdriver på en del ställen. Till det kan jag bara säga att jag önskar läsaren har rätt i sitt påstående)
Det tycks vara så att hon har gått över från att vara människan som vet att hon vet till endast människan som vet och inget annat. Då hon strävar efter det materiella jordägandet och den eventuellt kortvariga lycka som det innebär har hon glömt bort vem hon egentligen är. Filosofilektionerna på gymnasiet har försvunnit nästan helt från den prioriterade läraragendan för att ersättas med större valfrihet, vilket i sig inte är något negativt så länge valfriheten är begränsad och inom förnuftiga ramar. Kurserna heter allt från webbdesign och kommunikation till annat ”oseriöst”.
I strävan efter lycka och välfärd har hon grundat vissa viljebeslut på fel mark och marken börjar rasera under henne. Hon har blivit en slav av sin egen skapelse och herren heter extrem kapitalism.
Så vad ska hon börja göra? Simpelt; hon ska börja tänka själv igen.
