
2006-10-28
UPPSALA Under följande artikel ska
jag ta upp den känsliga namnfrågan och uppmana till en ny och
konstruktiv debatt mellan grupper som kallar sig araméer/syrianer och
assyrier. En fråga som enligt mig legat i frysboxen på senare tid.
Orsaken till just denna texts uppkomst är ganska slumpmässig, men inte
för den delen oviktig.
Det hela började på Stockholms T-central
i väntan på sista tåget mot Uppsala. Medan jag stod och funderade över
hur jag skulle fördriva tiden, föll min blick på dessa röda ”19
kr/h-datorer” med mus och tangentbord. Förgäves grävde jag i mina
fickor efter de åtråvärda mynten, som jag självklart inte hittade. När
har man mynt, när man verkligen behöver dem? Men ännu en gång
överraskades jag av något som kom att bli min räddning den närmaste
timmen; maskinerna tog kort!
Loggar in. Kollar svd.se, msn och
mejlen. Ett mejl på inkorgen, det är från SAAF, Syrianska Arameiska
Akademiker Föreningen. I mejlet står det något om att jag ska vara med
och utnämna ”Årets syrian”, men jag tappar intresset fort och finner
mig invävd i en reflektion över begreppet ”syrian”. Vad betyder ordet
egentligen och vart kommer denna, för vissa personer, självklara
benämningen ifrån? Ett begrepp som, om jag förstått det rätt ska
fungera som någon form av referens till en kristen minoritet i Sverige,
som invandrat mestadels från Turkiet, Syrien, Libanon och Irak.
Jag
klickar mig in på deras hemsida, där står namnet mera klart och
tydligt; ”Syrianska/Arameiska Akademiker Föreningen”.
Syrianska/Arameiska? Snedstreck? Är alltså begreppet ”syrianer” och
folkgruppen araméer likställda? Är dessa ord synonyma? Om svaret är
nej, så skulle jag vilja veta vilka ”syrianer” är och var de kommer
ifrån? För att inte tala om vilka skillnader det då råder mellan en
aramé och ”syrian”? Om svaret på frågan som uppställdes tidigare
istället är ja, tycker jag begreppet ”syrian” är redundant och endast
skapar förvirring (jag är ett sådant exempel på ”förvirring”). Förblir
svaret ja och man alltså eliminerat skillnaderna mellan syrian och
aramé, kan man istället fråga sig vilka belägg denna akademiska
förening, som ska representera den kritiskttänkande delen av vårt folk,
har för att kalla sig araméer?
Det är möjligt att vi är araméer
eller varför inte babylonier eller kaldéer, vilka alla skulle kunna
vara tämligen sannolika chansningar. Det jag ställer mig emot är inte
det möjliga i att vi skulle kunna vara araméer, utan det är själva
påståendet; att vi är det. När SAAF hävdar detta, antar jag vidare att
denna organisation sitter på en hög av goda skäl och indicier för
påståendet, speciellt med tanke på den akademiska bakgrunden. Om så är
fallet tycker jag att SAAF har all anledning i världen att påbörja en
debatt, eftersom de mot all tvekan är övertygade om att sitta inne med
sanningen, när så många andra sitter okunniga i frågan. Annars kan man
ju tro att SAAF inte tillräckligt kritiskt har granskat namnet på deras
förening och att jag alltså har stora förhoppningar om att akademiker
med nödvändighet är kritiska eller att det helt enkelt är så att de
vägrar dela med sig om sin välgrundade övertygelse. Det sista
alternativt finner jag mindre sannolikt.
Med denna artikel vill
jag återuppliva debatten mellan de olika falangerna, för att en gång
för alla kasta sina personliga gillanden åt sidan, i syfte att nå
sanningen. Å ena sidan vill jag uppmana till denna debatt för att vi
nått en mognad idag som aldrig tidigare. Tänk bara på SAAIS (Syrianska
Assyriska Akademiker I Sverige, från 2001) och SAAF (från 2002) för att
bara nämna några akademikerföreningar och alla respektive
studentmedlemmar. Enbart detta skulle kunna vittna om en oerhört
positiv utveckling. Å andra sidan ska denna debatt också föra oss
samman och förhoppningsvis ställa oss närmare sanningen. En sanning som
är så mycket mer än triviala ogillanden, eller tillfälliga släktfejder.
Där
den äldre generationen splittrades och rent av misslyckades vill jag se
ett lyckligt enande. Om det är något jag tror vi alla kan vara överens
om och även den mest inbitne fanatiker, så är det att vi har samma
etnicitet och delar samma historia de senaste hundra åren. Detta faktum
kan vi grunda som en obestridd plattform, där vi bygger ett gemensamt
hus som vi namnger tillsammans.