
2007-04-27
UPPSALA Båten har till sin detalj färdigställts. Den har, i ordets rätta bemärkelse, dragits till hamn. Ingen kan vara missnöjd. Men för att förstå hur förväntningsfull, glad och stolt jag är, krävs det att historien om båten berättas.
Redan för tre veckor sedan diktade någon idén om att en båt med ett starkt syfte skulle forsa längs Uppsalas kanal. För var dag växer det inom mig en enorm längtan, en längtan som grundar sig på att få synliggöra för Uppsalas befolkning liksom dess gäster vad den turkiska staten en gång åstadkommit mot det assyriska folket, det vill säga mitt folk. För jag hävdar med bestämdhet att detta inträffat.
Båtens byggnation har för BUF: s febrilt arbetande medlemmar varit ett nöje, men det finns utrymme i sammanhanget att uppfatta båten existens i skilda former. Förutom båtens fysiska skepnad har vi i BUF skapat en ypperlig möjlighet att utbilda andra att våra förfäder upplevt en förrädisk tillvaro 1914-1915. Vi vet att män, i stor utsträckning pojkar, skickades iväg för att aldrig återvända. Det som har hänt är att kvinnor våldtogs framför deras män och barn. Man känner till att hela byar brändes och försatte byfolket utan hem.
Vi kan önska att det vore en ond dröm, att det aldrig hade inträffat. Att påstå det på fullaste allvar är dock mer än naivt.
Båten är färdig …